Allt går bara runt

Jag tycker tanken med Sverige är väldigt fin. Dvs, alla ska kunna göra sin grej och inte behöva oroa sig för att bli sjuk eller arbetslös, det ska ordna sig.

Tyvärr kräver detta att medborgarna bara i yttersta nödfall använder statens resurser. Inte som idag, när staten finns i varje hörn och bidrag kan få för vad som helst. Det urholkar folks moral.

Samtidigt som vi då jobbar och betalar skatt fungerar saker som är absolut nödvändiga i en stat. Ett exempel som jag irriterar mig som mest på är våldsmonopolet. Dvs det enda monopol som staten faktiskt är ensam aktör inom och detta med rätt pga att våldsmonopol är en av grundpelarna i en stat. Tar någon annan över våldsmonopolet är staten svag.

Våldsmonpolet regleras genom militär mot yttre fiender och polis mot inre fiender, dvs människor som inte förhåller sig till reglerna. Reglerna är lagarna. Lagarna stiftas av våra riksdagsmän.

I en perfekt värld skrivs lagar med vetenskapen som grund och inte med moral eller religion som grund. Detta gör att polisen ska koncentrera sig på det mest nödvändiga, inte beivra brott som är tveksamt om det ens är brott.

För att lagar ska kunna vara avskräckande måste det finnas en chans att åka fast. Chansen måste vara så stor att det inte ska vara värt att utföra handlingen. Då har man lyckats. Det måste betyda mycket poliser på gatoran som letar efter det mest avskyvärda brottet, kränkningar gentemot medborgare i form av våld. En individ som inte respekterar en annan människas okräknbarhet bör inte få ta del av de frukter som samhället har att erbjuda, dvs handlingen ska beivras, polisen ska svara på första signal, han en patrull i närheten, ruskigt snabb utryckning som gör att brottets skadeverkningar begränsas och gärningsmannen grips.

Jag tycker ovan är självklart. Frågorna jag ställer mig varför vi nonchalerat att bygga ut polisen till en effektiv myndighet. Samt varför vi inte ställer med krav på medborgarna, gamla med framförallt nya.

Fortsättning en annan dag.