Inte ens vuxendagis

Får oftare frågan numer "är det kul att vara vakt?" Jag börjar fundera på om jag allmänt ser så trött ut på hela situationen eller om jag gått in för hårt in i rollen och börjar se ut som en... vakt.

Hursom så tvekar jag alltid på svaret. Kul, njae, arbetssituationen är präglad av fylla och de fina sidor människor visar när de tunnar ut blodet med lösningsmedel. Idag t ex kände jag mig nödgad att be en medelålders kvinna dricka vatten. Såg väldigt trött och lite lätt packad ut. När personen i fråga lallat runt en stund, kollat på folk som spelat Vegas osv men inte lyckats få i sig någon vätska frågar jag igen hur det är med henne och om hon inte ska dricka vatten? Kvinnan blir väldigt upprörd men får inte ur sig något dräpande pga berusningsgraden och vänder helt sonika på klacken och går. Då kliver hennes hjältemodiga dotter fram och förklarar att mamman minsann inte är full. Nehe. Jag som vakt är dum och fattar inte att hon bara är lite trött.
Mamman kommer tillbaka tårögd och visar demonstrativt sin jacka och torkar sig om ögonen för att sedan gå. Jaha.
Som tur är kommer dottern tillbaka och förklarar hätskt att jag nu förstört deras kväll! "Tack så mycket!". Jag frågar då om jag också bär ansvaret för hur mycket mamman druckit? Nej får jag som svar. Men denna kvällen var viktig för dem, något tråkigt har nämligen hänt och de ville roa sig. Men det hade ju jag effektivt satt stopp för. Hur kul mamman hade det hängandes på en spelmaskin låter jag vara osagt.

Incident numero dos blir när en person, berusad av "annat", tycker det är lämpligt att hota en anställd. Personen får inte komma in. Personen ska t o m gå när jag stillsamt följer efter honom mot vår andra ingång för att förhindra ev inpassage där, detta är tydligen tillräckligt provocerande så nu är jag i idiotens blickfång.
"Jag är inte rädd för dig!"
"Ok, jättebra, fortsätt gå bara så blir allt bra"
"Vadå gå?"
"Ja, gå hem och kom tillbaka imorgon"
"Vemfanärdusomskakommaochsägatillmigvadjagskagöra? JAG ÄR INTE RÄDD FÖR DIG"
"Va bra, hejdå."

Av någon anledning verkar folk känna sig trygga när någon står mellan dem och personen de tjaffsar med. Då har de ju en anledning till att inte slåss. De vill ju! Men personen i vägen hindrar ju! Problemet nu är att det är min kollega som tröttnat och efter ett utfall helt sonika sliter bort personen runt hörnet. Ord som polisbil verkar lite lätt lugnande och idioten spelar effektivt sin roll som 30-meters-hjälte.

Självfallet avrundande vi med ett bråk. Två svenskar som tjaffsat under kvällen. Dessa blir särade på. Då ska en mindre svensk talang hoppa på den svensk jag står och diskuterar med. Vilket resulterar i att den mindre svenska talangen tycker det är lämpligt att knuffa på mig.

Hoppsan va snabbt man kom ner på backen!

En del i detta intermesso är att en av killarna är välkänd som lite stökig. Kan inte backa utan måste alltid accelera alla diskussioner så att motparten totalt måste svälja sin stolthet alt slåss. Dennes mamma dyker av någon anledning upp när personen som knuffat mig ligger på backen. Vad ska hon göra? Jo, hon har tydligen synpunkter på varför vi handskas så bryskt med den unge mannen som hon tydligen känner till. Beter sig helt oacceptabelt och ska handgripligen ställa situationen till rätta varpå hon och hennes son blir mycket ilskna när de inser att jag inte accepterar det utan för bort dem därifrån.

Idioter, idioter, idioter.

Våld mot tjänsteman, främjande av flykt, misshandel. Dagens brottsrubriceringar som polisen slapp få ta.